Perouges

Rutt: Fagueres (Languedoc) - Perogues
Sträcka: 42 mil
Tid: 4 h
Stopp: Abbaye de Valmagne

Huvudmålet med tillbaka-resan var att besöka Champagne, och vi vill därför ta oss dit så fort som möjligt. Men dit är det väldigt långt från var vi befinner oss nu, i södra Frankrike, så vi beslutar att vi behöver en kort övernattning längs med vägen. Det här blir inte heller ett särskilt långt inlägg, eftersom den här dagen mest var en passage att ta sig igenom.

Och vi får googla länge för att hitta något som känns iallafall lite värt att stanna på en natt, men hittar tillsist en gammal medeltidsby, Perouges samt ett slott man kan bo på längs med vägen mellan Fagueres och Champagne. Det bokar vi, och resan landar på 42 mil denna dag.

Men vi börjar här, fortfarande i Fagueres, under ett parasoll mitt bland alla gamla stenhus. Värdarna som vi hyrt av är rara och serverar oss baguetter, hemgjord marmelad, kaffe och frukttallrik. Vi mår så bra nu. Vi är utvilade, har sovit bra - trots extrem-hettan och får även en solig morgon, med frukost, på den här terrassen nedan.

Frukost mitt bland de gamla husen i Fagueres.

Frukost mitt bland de gamla husen i Fagueres.

Vid bordet vi ska äta frukost vid den här morgonen sitter gästerna som bott i huset mittiemot oss. Det är par i 60-års åldern och ett till lite yngre par, gissningsvis är någon av dessa deras barn De talar franska med varandra, och verkar ha det väldigt trevligt.
Tills vi slår oss ned.

- Good morning!, sjunger vi emot dom. Pigga, utvilade och redo att bli serverade frukost.

- Good morning, svarar Pappan i familjen tyst. De andra stirrar på oss och drar lite på munnen i hälsningsfras.

- Emma, viskar jag. Det finns inga andra bord vi kan sitta vid?

- Nej, tyst nu, sätt dig där och se trevlig ut, svarar hon.

Jag gör som hon säger, slår mig ned och ler artigt emot alla runt bordet. Värdparet kommer utspringandes och undrar ifall vi önskar oss kaffe, te eller choklad.

- Kaffe, tack så hemskt mycket, svarar vi.

Men det är extremt stelt nu vid bordet. Nästan vartenda andetag hörs. Familjen har slutat tala och jag och Emma är osäkra på om vi ska prata med dom eller bara med varandra. Så Emma ger sig in i ett försök:

- This is a really nice place.

Tystnad.

- Emma, säger jag. Jag tror inte dom fattar att du talar med dom.

Men som den mest socialt gångbara av oss två, så fortsätter hon att försöka styra upp den här stela frukost-situationen.

- Are you staying here for long? Or are you leaving today?

Svar från sonen:

- Yes, we arrived yesterday but are leaving again today.

Jag går in:

- So did we! We actually arrived from Barcelona yesterday, we are on a roadtrip through Europe.

Tystnad. Emma fortsätter:

- Yes, it’s been great! We’re heading towards Champagne now.

De nickar till svar. Vi avbryter våra försök till samtal och börjar istället tala med varandra. Familjen bredvid fortsätter äta i tystnad.

Syrran har blivit serverad fruktfat och brödkorg.

Syrran har blivit serverad fruktfat och brödkorg.

När frukost-sällskapet efter ett tag gått till sina rum så kommer värd-paret ut igen, de verkar iallafall gärna tala med oss. Så vi berömmer dom för deras hus, frukosten och de ger oss sedan massor av rekommendationer på vin vi kan köpa från odlare i närheten, de pratar även om sin hemmagjorda marmelad - som vi köper en burk av. Och tillsist säger dom att vi kan åka till Abbaye de Valmagne - ett kloster, för lunch och inhandling av mera vin, om vi vill. Och det vill vi ju, så vi sätter av mot klostret direkt efter utcheckningen denna morgon.

Passerar sådana här vyer längs med vägen till klostret.

Passerar sådana här vyer längs med vägen till klostret.

Väl på klostret så hittar vi en väldigt tjusig restaurang, en medicin-trädgård och en presentaffär där man kan köpa vin. Vi väljer därför att först ta en promenad i trädgården, köpa varsin flaska rosé och sedan köra vidare mot Perouges - utan finlunch.

Lavendelrabatt i medicin-trädgården. Önskar mig nu även en sån, tillsammans med min Bouganvillea-häck.

Lavendelrabatt i medicin-trädgården. Önskar mig nu även en sån, tillsammans med min Bouganvillea-häck.

Efter vi avverkat någon timme till i bilen så stannar vi på en ganska tråkig rastplast där vi dukar upp vår picnicmat. Och det är så varmt här att vi knappt vet vart vi ska ta vägen. Vi sätter oss i skuggan och tittar på värmen som dallrar över vägen en bit bort. Absurt nästan. Om man bortser från när jag och Emma hamnade i Lucifer-värmeböljan för ett par år sen på Mallis, så kan det här vara det varmaste vi känt.

Dukar upp picnic på en rastplast nånstans i Frankrike.

Dukar upp picnic på en rastplast nånstans i Frankrike.

Efter maten så ska vi precis rulla iväg igen när jag tycker mig höra en smäll en bit bort. Tänker att det säkert är nån lastbil som skramlar därborta runt på stora vägen. Men sedan smäller det till igen, och den här gången är det mer ett muller än en smäll. Tittar upp mot himlen, som är kolsvart.

Ånej, tänker vi. Hoppas vi inte hamnar mitt i nån åskstorm nu när vi ska åka iväg igen:

Som tur var går allt bra, och vi kommer efter ett tag fram till vår medeltidsborg vi ska bo i. Och kan ju ändå erkänna att jag vid första anblicken blev lite nervös över att sova i det här jäkla spökslottet. Men som tur var så blev vi inte incheckade i själva borgen, utan i ett eget litet hus vid sidan av. Kändes tryggt så.

Chateau de Saint-Julie, tror jag det hette. Chateau vet jag inte, tycker mest det ser ut som en borg.

Chateau de Saint-Julie, tror jag det hette. Chateau vet jag inte, tycker mest det ser ut som en borg.

Vädrar Pappas hortensia vid varje stopp. Många tror jag är en vansinnig person när jag släpar ut den här busken från baksätet - där den även är fastspänd med bälte.

Vädrar Pappas hortensia vid varje stopp. Många tror jag är en vansinnig person när jag släpar ut den här busken från baksätet - där den även är fastspänd med bälte.

Vår dörr och fönster för natten.

Vår dörr och fönster för natten.

Inifrån.

Inifrån.

Och trots ett par ganska ansträngande gäng timmar på vägarna så vill vi ju ändå iallafall ta en titt på Medeltidsbyn som ska ligga här precis in till vår borg. Så vi rullar dit framåt kvällen, köper med McDonalds som vi äter i bilen och tar ett par varv i Perouges.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg

I nästa inlägg: Champagne i två dagar!