Neuschwanstein

Vi är i Alperna. Jag har fortfarande svårt att förstå att vi har kört bil till Alperna. Och vi har två dagar att spendera här, eller iallafall en heldag utan att behöva ta oss till en ny destination. Så vi är båda två i någon form av extas häruppe - inte enbart pga det lite längre stoppet, utan även för att vi ska få åka till slottet i Neuschwanstein (det slott de säger inspirerade till designen av Disney-slottet) och för att vyerna är så fina här att vi inte riktigt kan förstå att det finns sådana berg.

IMG_1291.jpg

Och det här med slott, jag vet inte vad det är, men jag har ju nån fascination för dom. Jag älskar att besöka slott, gå runt i salarna och drömma om hur det var att leva där på 1600- eller kanske 1700-talet. Jag var ju på Versaille och sedan dess har jag verkligen velat besöka Neuschwanstein. Inte för att jag direkt vetat om att det slottet finns, utan för att jag sett bilder på det på Pinterest. Otroliga bilder. Och när jag visade de här bilderna för Syrran så visade det sig att även hon sett det här slottet och väldigt gärna velat åka dit. Därför bestämde vi att detta skulle bli en av huvudattraktionerna på bilfärden.

Ungefär såhär kan Pinterest-bilderna se ut, fast kanske lite bättre fotograferade, redigerade och aningen närmre.

Ungefär såhär kan Pinterest-bilderna se ut, fast kanske lite bättre fotograferade, redigerade och aningen närmre.

Första kvällen i Alperna spenderade vi ju med att tillaga termos-makaroner och dricka alpvin, den andra dagen var dagen vi skulle upp till slottet i Neuschwanstein. Lite naivt tänka vi att det nog inte är så många som känner till den här platsen. Faktiskt kan det vara så att det endast är vi som hittat denna plats - vi och dom som lagt upp alla Pinterestbilderna. Vi tog därför en väldigt lugn morgon, åt frukost i sängen, tittade på en film och drack kaffe innan vi gav oss iväg. Runt 12-13 tiden började vi känna oss redo att röra oss de fyra milen mot slottet. I sakta mak genom de mycket fina landskapen.

public.jpeg
public.jpeg
public.jpeg
Här är vi tillsist, turistiga och redo på en parkeringsplats nära slottet. Och om ni undrar varför jag har en ryggsäck på mig så är det för att vi har picnic-mat däri.

Här är vi tillsist, turistiga och redo på en parkeringsplats nära slottet. Och om ni undrar varför jag har en ryggsäck på mig så är det för att vi har picnic-mat däri.

Men här tog det stopp. För, när vi väl tagit oss upp från den ganska fulla parkeringsplatsen till slottet så visade det sig ju såklart att vi inte alls var de enda som ville åka hit. Nej, tom var det så illa att man skulle ha förbokat sitt besök, hade man inte gjort det fanns det inga garantier på att man skulle komma in. En lång kö, med en lapp som det stod “Next entrence 16:30” på, var vad vi mötte när vi kom fram. Och klockan var nu bara runt 13. Typiskt. Ett tag var vi inne på att strunta i allt, tänk om vi inte skulle komma in alls. Men vi ställde oss ändå i kön, hoppfulla.

IMG_1276.jpg

I ungefär en timme fick vi köa och 16:30 blev vi välkomnade in. Men det är ju ett konstigt slott. Han som byggde det var väldigt skygg, bodde där alldeles ensam och bjöd aldrig in någon. Även så dog han innan allt hann byggas klart. De flesta rum stod oanvända, och ännu fler var inte ens påbörjade. Det är mest ett skal av ett slott. När han var nånstans i 40-års åldern hittade dom honom och hans psykolog döda i en sjö nära här. Dom kunde aldrig riktigt fastställa varför. Obehagligt.

Ett ihop-plock av mat från en matbutik vi passerade på vägen

Ett ihop-plock av mat från en matbutik vi passerade på vägen

Utsikt från picnic-platsen

Utsikt från picnic-platsen

public.jpeg

Och i väntan på att klockan skulle gå så packade vi upp vår picnic-mat på en liten sten vi hittade, och som hade väldigt bra utsikt över slottet. Även tog vi oss en kaffe på ett av de väldigt många turist-fiken som fanns här.

Tänk vilken dröm det hade vart, om vi hade varit nästan de enda besökarna. Då hade vi kunnat springa omkring fritt därinne och upptäcka rummen. Så var det alltså inte, och även var det strängt fotoförbud inne på slottet, så kan inte visa upp några kort från själva besöket. Men omgivningen var ju inte direkt svinful heller. Så vi gick runt där ett tag och fascinerades över hur det skulle kännas att få bo på en plats där man ser sådana här vyer ur fönstren (jag tror man fick fota ut ur fönstren iaf?).

public.jpeg
IMG_1264.jpg
IMG_1266.jpg

Efter besöket rullade vi hem mot vår alpstuga igen, vilade ett slag och åkte sedan in och åt en schnitzel på en restaurang i Erhwald-byn vi bodde i.

Iof åt jag hamburgare och ketchup, det var Emma som åt schnitzel.

Iof åt jag hamburgare och ketchup, det var Emma som åt schnitzel.

Men sedan vi lämnade Bad Barneck och min bilnyckel bakom oss så har jag känt mig lite nedslagen. Även så har vi varit väldigt oroliga över att tappa den sista nyckel vi har. För, vad gör vi då?! Vet inte ens hur man ska börja lösa det problemet. Därför har jag överhuvudtaget inte ens fått närma mig denna nyckel - med risk för att jag ska förlägga den, eller att min blotta närvaro ska få den att försvinna. Men ett ljus på himlen har dykt upp, när vi stannade på den andra rastplatsen - där jag insåg att min nyckel var borta så sa vi det att:

Emma: Kommer du ihåg vart du kan ha lagt den?

Tove: Jag tror jag la den på handfatet på hotellet vi gick på toa på.

Emma: Vad hette det hotellet?

Tove: Ingen aning.

Här börjar en intensiv googling och gatuvys-promenerande på Google maps för att försöka hitta namnet på hotellet där nyckeln EVENTUELLT ligger.

Emma: Om du bara hittar nån bild på hotellet så kommer jag känna igen det.

Tove: Här?

Emma: Vet inte. Men prova att ringa det.

- Allo? svarar en man på tyska

- Hello, my name is Tove and visited your hotel a few hours ago. And I think I might have forgotten my car key in your guest bathroom?

- No English. Sprachen Deutch, bitte?!

- No, I’m sorry. Car key?

- JÁ! Car key.

Så långt förstod vi varandra. Bilnyckeln var upphittad och lagd i en receptionen på ett hotell vi inte kan kommunicera med. Hur fasen skulle vi göra nu?

I nästa inlägg: Vi vet ännu inte om det, men vi är påväg mot Genevesjön.

public.jpeg